Orkestermedlemmar

Finlandssvenske Moses Pergament (1893–1977) var en framträdande och välkänd profil i musiklivet, verksam både som tonsättare och som musikkritiker i Svenska Dagbladet, men i dag tyvärr tämligen bortglömd. Han var född i ett ortodoxt judiskt hem i Helsingfors men flyttade till Stockholm i 20-årsåldern. 

Den judiska sången tillkom i slutet av andra världskriget, medan Förintelsen ännu pågick och allt mer uppdagades. Texterna är hämtade ur två av Ragnar Josephsons diktsamlingar från början av 1900-talet: Kedjan och Judiska dikter. Där fann Pergament ”känslorna hos en sann jude. Inte en föraktlig nationalism, utan en befriande känsla av samhörighet, även under det största lidande”. Verket har kallats ”körsymfoni”, men i sin biografi om Pergament (2016) argumenterar Carl-Gunnar Åhlén för att ”symfonisk sångcykel” vore en bättre beskrivning. 

Det här är mästerlig, överväldigande och känslomässigt drabbande musik som genom åren blivit sorgligt försummad. Den enda inspelning som finns är från 1974 – med Kungliga Filharmonikerna, solister och kör under ledning av James DePreist. Det var också Kungliga Filharmonikerna som 1947 uruppförde Den judiska sången i sin helhet, sedan olika planerade framföranden i åratal hade fördröjts, förmodligen på grund av politisk ängslighet – alltså också efter Nazitysklands besegring. 

Här leds Kungliga Filharmonikerna och Eric Ericsons Kammarkör av Tobias Ringborg, och som sångsolister hör vi Agneta Eichenholz och norske Kjetil Støa.

Inledningsanförande av kulturminister Parisa Liljestrand vid torsdagens konsert den 22 maj.

Läs om konserten i senaste numret av Lyssna (öppnas i nytt fönster)

Finlandssvenske Moses Pergament (1893–1977) var en framträdande och välkänd profil i musiklivet, verksam både som tonsättare och som musikkritiker i Svenska Dagbladet, men i dag tyvärr tämligen bortglömd. Han var född i ett ortodoxt judiskt hem i Helsingfors men flyttade till Stockholm i 20-årsåldern. 

Den judiska sången tillkom i slutet av andra världskriget, medan Förintelsen ännu pågick och allt mer uppdagades. Texterna är hämtade ur två av Ragnar Josephsons diktsamlingar från början av 1900-talet: Kedjan och Judiska dikter. Där fann Pergament ”känslorna hos en sann jude. Inte en föraktlig nationalism, utan en befriande känsla av samhörighet, även under det största lidande”. Verket har kallats ”körsymfoni”, men i sin biografi om Pergament (2016) argumenterar Carl-Gunnar Åhlén för att ”symfonisk sångcykel” vore en bättre beskrivning. 

Det här är mästerlig, överväldigande och känslomässigt drabbande musik som genom åren blivit sorgligt försummad. Den enda inspelning som finns är från 1974 – med Kungliga Filharmonikerna, solister och kör under ledning av James DePreist. Det var också Kungliga Filharmonikerna som 1947 uruppförde Den judiska sången i sin helhet, sedan olika planerade framföranden i åratal hade fördröjts, förmodligen på grund av politisk ängslighet – alltså också efter Nazitysklands besegring. 

Här leds Kungliga Filharmonikerna och Eric Ericsons Kammarkör av Tobias Ringborg, och som sångsolister hör vi Agneta Eichenholz och norske Kjetil Støa.

Inledningsanförande av kulturminister Parisa Liljestrand vid torsdagens konsert den 22 maj.

Läs om konserten i senaste numret av Lyssna (öppnas i nytt fönster)

Ett finländskt program med den unga finländska dirigenten Emilia Hoving. Hon utsågs till Årets nykomling av den finländska kritikerkåren 2021, samma år som hon debuterade med Kungliga Filharmonikerna. Hon har bland annat studerat för Sakari Oramo, Kungliga Filharmonikernas hedersdirigent och tidigare chefdirigent.

Finlandssvenska Ida Moberg – ”Finlands första kvinnliga symfoniker” – har först på senare år börjat uppmärksammas. Hon studerade komposition för sin generationskamrat Sibelius och hon skrev ett 100-tal verk. Musiken är färgad av både andliga och antroposofiska intressen, och orkestersviten Soluppgång är utöver det naturinspirerade en betraktelse över den mänskliga tillvaron. Första satsen ur sviten spelades för första gången av Kungliga Filharmonikerna vid Nobelprisceremonin 2022. 

Sibelius två första symfonier brukar beskrivas som ”nationalromantiska”, men  Symfoni nr 3 från 1907 innebar något helt annat. Musiken trycks delvis gripa tillbaka på äldre formspråk och tonlägen, men den tredje och sista satsen bryter sig ändå loss från enklare beskrivningar med sina gåtfullt skiftande stämningslägen.